Hoppa till huvudinnehåll

En dagbok från Jahun

Publicerad 5 februari 2019
Tvillingar förlösta på sjukhuset i Jahun, Nigeria, där Olof arbetade.
Tvillingar förlösta på sjukhuset i Jahun, Nigeria, där Olof arbetade.
Foto: Privat

Under en intensiv månad arbetade obstetrikern Olof Stephansson i Jahun, Nigeria. Det blev en månad fylld med nervositet och dramatiska förlossningar. Men också glädje och ett något alternativt julfirande.

Söndag 16 december

Lämnade familjen i Visby tidigt och tog morgonfärjan till Nynäshamn och sedan buss till Stockholm. Min fru Karin och vår hund Aida skjutsade mig till färjan och det kändes lite ensamt att ge sig iväg. Hur kommer det bli? Kommer jag klara pressen, operationer och säkerheten?

Torsdag 20 december

Efter ett stopp i Nigerias huvudstad kommer jag fram till Jahun. Resan tog nio timmar och nu är jag ganska mör. Här ska jag ska bo och arbeta den närmaste månaden. Här driver Läkare Utan Gränser en förlossningsavdelning samt nyföddhetsavdelning liksom operationsavdelning på ett sjukhus, som annars drivs av hälsomyndigheterna.

Jag har precis ätit middag tillsammans med det nya gänget och försöker lära mig namnen. Minst sagt internationell stämning. Själv börjar jag känna mig lite nervös inför min debut som obstetriker i Nigeria med tanke på att jag numera endast arbetar en dag i veckan kliniskt och då mest har specialistmödravårdsmottagning på min arbetsplats i Sverige.

Obstetrikern Olof Stephansson i Jahun, Nigeria.

Olof Stephansson i Jahun, Nigeria. Foto: Privat

Fredag 21 december

Jag följer med min kollega, läkaren Sumire, under dagen och allt känns helt surrealistiskt. Personalen pratar en nigeriansk version av engelska som är omöjlig att förstå och patienterna pratar det lokala språket hausa. Jag lär mig att säga hej (”Sanuk”) och fråga om det gör ont (”ciwoo”) på hausa. Vi gör kejsarsnitt på löpande band. En patient hade ett barn som hade avlidit i magen och samtidigt en svår infektion. Det slutade med att min kollega fick ta bort livmodern och jag assisterade. På kvällen ringer jag och pratar med Karin, det känns skönt.

Lördag 22 december

Idag är Sumire sjuk så vår kollega Hiro fortsätter arbetet. Vi har rond varje morgon klockan 08.00 då börjar vi med intensivvårdsenheten. Här ligger åtta patienter och får ganska avancerad vård trots mycket enkla förhållanden. Patienterna har oftast blodbrist vilket kan bero på undernäring, graviditet och malaria. Att komplikationerna är så otroligt vanliga gör mig emellanåt knäsvag.

Måndag 24 december

Julafton i Nigeria! När jag kliver ut ur mitt rum står tre kalkoner utanför dörren. Det blev en intensiv dag på sjukhuset tillsammans med Sumire, många sjuka patienter och mycket kirurgi. Gjorde kejsarsnitt själv utan assistans och det är intressant hur snabbt färdigheterna kommer tillbaka. Julaftonskvällen tillbringar jag med att ringa hem till familjen. Jag öppnar presenten från min son Jarl som innehöll gotländska lakritspastiller. Mycket gott med saltlakrits i värmen även om det nu börjar bli allt svalare, framför allt nattetid.

Tisdag 25 december

Juldagen firar jag med att i stort sett vara på operationsavdelningen non-stop. Vi har två operationssalar och trots att lokalerna ser gamla och slitna ut så är det rent och välfungerande. Mycket skratt och hårt arbete och det är intressant hur lika vi arbetar i hela världen. Jag gör fyra kejsarsnitt under dagen.

På vägen hem känner jag mig risig. Jag lägger mig och vilar och vaknar av att Hiro undrar om jag vill vara med på julfesten. Jag tar på mig den gröna julmössan med julstjärna jag fått av Mark i julklapp och ansluter. Robert från Kanada/Kenya, som är chef för hela projektet, har köpt biffstek och vi har även kalkon som nackades och plockades dagen innan. Det är mycket god stämning. Jag är dock helt slut och måste efter desserten direkt gå och lägga mig igen.

Tisdag 1 januari

Årets första dag. Helt crazy på sjukhuset med riktigt dåliga patienter och en allmän känsla av att det är svårt att förutsäga något och att helt veta vad som förväntas av mig. Jag och Hiro opererar fram till klockan 14 i varsin sal. Därefter väntar sugklocka på en patient med en utdragen förlossning som inte fortskrider som den ska. Operationsavdelningen och intensivvården fungerar mycket bra men förlossningen är svår att överblicka. Många av patienterna är mycket sjuka. Tre patienter i dag hade kramper med havandeskapsförgiftning, flera gravida och nyförlösta hade fått infektioner, hos en kvinna hade moderkaka lossnat helt och hon hade ett dött barn i magen. Det tar aldrig slut.

Fredag 4 januari

På eftermiddagen går jag och Claudia, som är narkosläkare från Tyskland, och tar en titt på downtown Jahun (mest hyddor och en del hus och moskéer). Massor av människor som säljer mat, tyger och mycket småsaker som ficklampor, husgeråd och verktyg. Alla är vänliga. Det är smutsigt, skräpigt och väldigt intensivt. Jag kokar sedan vatten på basen och tar en varm kroppstvagning. Jag skopar vatten över mig och passar på att raka mig och tvätta håret. Lyx i Jahun helt enkelt.

Lördag 11 januari

Sista arbetsdagen på sjukhuset och jag kör mitt pass ända in i kaklet. Vi gör totalt sju kejsarsnitt, det första på en kvinna som kommer in svårt sjuk med kramper och vätska i lungorna (lungödem). Vi lyckas stabilisera kvinnan och ta henne till operationsavdelningen där jag påbörjar kejsarsnittet. Till min förvåning känns livmodern inte tom efter att jag plockat ut första barnet och ut kommer en flicka till. Med det är fortfarande ett barn kvar och till slut har jag plockat ut tre flickor runt 1,5 kilo styck innan jag syr igen livmodern och buken. Med mig på operation har jag Claudia och efter operationen skrattar vi tillsammans och enas om att detta var den mest fantastiska operation vi båda varit med om. Helt slut, men lycklig, beger jag mig hem. Vi har grillfest för att fira mitt avslut i Jahun och äter pärlhöna, grillar ananas och kall dryck därtill. Kul och lite vemodigt, men mest känner jag glädje över att ha klarat mitt uppdrag. Somnar sedan skönt.

- Olof Stephansson, obstetriker i Jahun, Nigeria.