Hoppa till huvudinnehåll

När fåglarna tystnade i Kongo-Kinshasa

Publicerad 18 augusti 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Man ser ut genom fönstret på vår klinik i Kinshasa.

En kongolesisk man från Kananga har sökt hjälp på vår klinik i huvudstaden Kinshasa.

Vår internationella ordförande Joanne Liu återvände nyss från provinsen Kasai-Central i Kongo-Kinshasa. Hon vittnar om ett samhälle där skräcken satt djupa spår och lämnat många människor svårt skadade.

"Den region jag besökte har drabbats speciellt hårt av våldet. Byar och fält har bränts och man har hittat flera massgravar. En man kom fram till oss och konstaterade stillsamt: ”Våldet här var så fruktansvärt att vi inte hörde fågelsång på flera dagar”.

Ändå var mitt första intryck att inget hade hänt här i Kananga, en typisk livlig stad med omkring 750 000 invånare. Marknaderna var fulla av folk och musiken ljöd från de små butikerna. Så var det inte när mina kolleger kom hit i mars i år. Tystnaden omfamnade staden. Inte en enda skola eller butik var öppen. Skräcken genomsyrade allt. Slutligen insåg jag att lugnet påminde om när man besöker en närståendes grav ett år efter jordfästelsen. Gräset har börjat växa på graven, livet har tagit över igen.

En annan bild som etsat sig fast är sjukhuskorridorerna och hur en tonårig flicka skrattande sprang efter de andra barnen som om inget hänt. Bara några veckor tidigare hade hennes syster halshuggits medan hon tvingades se på. Efter det förde de beväpnade männen bort flickan and höll henne fjättrad vid ett golv i tio dagar. De våldtog henne så många gånger att hon tappade räkningen. ”Om du säger ett enda ord skär vi huvudet av dig som vi gjorde med din syster”, sa de. Invånarna i Kasai har genomlevt så mycket att det är svårt att ta in.

Krisen i Kasai började för ett år sedan men det har tagit oss lång tid att inse hur omfattande krisen är. Under de värsta månaderna nådde ingen humanitär hjälp fram och fortfarande är hjälpen extremt begränsad. Varför bad man inte om hjälp tidigare? En av de äldre i byn förklarade för mig: ”När du ligger på marken och folk skjuter mot dig, då går det inte att resa sig upp och springa.” Vi på Läkare Utan Gränser började arbeta i Kananga först i mars – väldigt sent, säkert för sent – och vi är medvetna om att vi fortfarande bara skrapar på ytan.

Då är det svårt att undvika en amputation.

Såren hos de patienter vi vårdar vittnar om det extrema våld som människorna utsätts för. Rädslan får svårt skadade människor att vänta i dagar eller veckor innan de försöker ta sig till en läkare. En patient som vårt kirurgiska team vårdade hade fått sin hand avskuren. Han hade hållit sig gömd i flera veckor rädd för att hittas och dödas, medan han vårdade såret med traditionella läkemedel. När han kom till vårt sjukhus hade han en böld och en allvarlig infektion i benen i underarmen. Då är det svårt att undvika en amputation.

Då vårt psykologiska team frågar vad som hänt berättar våra patienter aldrig vem som brukat våld, skräcken är för stor. Men de delar med sig av sina berättelser, alltid lika hemska. De berättar om sina makar som halshuggs inför deras ögon, fruar som våldtas och barn som bakbinds medan de tvingas se på. Men de berättar bara en gång. Efteråt har de alltid samma frågor: hur ska jag försörja mig, ge min familj mat och återuppbygga mitt hem? Och framtiden då?

Krisen i Kasai är som en skogsbrand under sommarens torraste månader. En gnista i augusti 2016 har satt hela regionen i brand. Miljoner människor har utsatts för milisattacker och arméns övervåld och även lokala konflikter som inte har något att göra med den ursprungliga gnistan har exploderat. Vi hör oroande signaler från andra delar av regionen som är lika stor som Italien. Svårigheterna att nå fram med hjälpen då säkerheten är så dålig gör det svårt att skilja mellan rykten och sanning. Men även om det på vissa platser ser lugnt ut så vet vi att en mänsklig tragedi har inträffat – och tragedin upprepar sig."

- Joanne Liu, Läkare Utan Gränsers internationella ordförande. 

Läkare Utan Gränser har en avdelning med 70 bäddplatser på traumasjukhuset Kananga General Hospital. Våra team har reparerat operationssalen och tillhandahåller kostnadsfri vård för traumapatienter. Sedan april 2017 har 238 patienter tagits in och 55 kirurgiska ingrepp utförts. Våra mobila kliniker kring Kananga har hittills haft 9 146 patientbesök.

Sedan juni 2017 har vi stöttat tre vårdcentraler och ett sjukhus i olika delar av staden Tshikapa i Kasaiprovinsen, med fokus på barn under fem år, gravida och ammande kvinnor samt traumapatienter. I juli utökade våra team aktiviteterna till fler avlägsna områden kring Tshikapa. Våra team arbetar även kring Dibaya och Tshimbulu i provinsens södra del.

Relaterade nyheter

Elisabeth Chihemba och hennes treårige son Elris Kamo i kolerabehandlingscentret i Minova, Kongo-Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Kolera sprids snabbt i södra Kivu

Kolerautbrottet i södra Kivu, Kongo-Kinshasa, växer i omfattning och sedan slutet av juli har vi behandlat fler än 1 200 patienter. Regionens dåligt utrustade vårdcentraler är överfulla och det finns en stor risk att situationen hamnar utom kontroll.

Jag lämnade Bolomba för nio dagar sedan. Två dagar på motorcykel och därefter flyg till Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Äntligen inne på målrakan

Skriver detta på Bryssels flygplats. Lite trött efter långflygning, OTÅLIG att komma hem. Och, måste jag tillstå, lite nervös för hur jag ska reagera när jag kommer hem, hur acklimatiseringsprocessen kommer att vara. 

En liten patient får vård på sjukhuset i Bolomba, Kongo-Kinshasa, där Ludvig Bolinder arbetar.
Kongo-Kinshasa

Ett wifi-fönster mot omvärlden på glänt

Skriver detta i all hast. Det visar sig att det regnar manna från himlen idag, i form av wifi via satellit. Ska kanske passa på att ladda ned DN i pdf-format. Jag är så totalt avskuren från nyhetsflödet i världen här; om det rasade ett nytt världskrig skulle jag inte veta om det.

Ett barn vaccineras mot mässling under vår vaccinationskampanj i Kongo-Kinshasa.
Kongo-Kinshasa

Över en miljon barn vaccinerade mot mässling

Vi har tillsammans med hälsomyndigheterna vaccinerat över en miljon barn mot mässling i Kongo-Kinshasa där sjukdomen sprider sig. Men finns det många logistiska hinder för att ta sig fram.