Hoppa till huvudinnehåll

Vi lyckades rädda barnet

Publicerad 30 april 2019
Ett barn undersöks på en mobil klinik i Nhasassa, Beira, Moçambique.
Ett barn undersöks på en mobil klinik i Nhasassa, Beira, Moçambique.
Foto: Giuseppe La Rosa/Läkare Utan Gränser

Under två veckor arbetade läkaren Peik Brundin i Moçambique. Där tog han hand om patienter som drabbats av kolera efter cyklonen Idai som träffade staden 15 mars.

“Jag arbetade i Beira, den stad vid kusten där cyklonen Idai orsakade störst skada. Vi hade upprättat ett behandlingscenter för kolera, ungefär som ett fältsjukhus med stora tält.

Innan uppdraget var jag orolig

Där lärde jag mig mycket om hur den kliniska bilden ser ut hos patienter som drabbats av kolera, både allvarliga och mindre allvarliga fall. Det var också intressant att se hur mycket som kan göras i samhället från vår icke-medicinska personal för att förhindra en stor epidemi. Men jag hade förväntat mig ett ännu större inflöde av patienter. Innan uppdraget var jag orolig för hur jag skulle orka hantera detta, att göra rätt prioriteringar i det läget och att hantera svårt sjuka barn som kanske inte skulle klara sig. I vanliga fall arbetar jag som ST-läkare i infektion på S:t Görans Sjukhus i Stockholm och i Sverige utsätts vi sällan för den typen av belastning. Men som infektionsläkare är det förstås oerhört värdefullt att få denna typ av erfarenhet.Som tur var eskalerade inte heller denna epidemi till en ohanterlig situation. Tvärtom ökade inte antalet kolerafall lika mycket som befarat, utan vi kunde se att antalet nyinsjuknade planade ut och till och med började minska. Troligen var detta en effekt av vattenrening, hälsoinformation där våra team åkte runt i fattiga områden och informerade om hur kolera sprids och vad man kan göra själv för att undvika sjukdomen, samt en effekt av det pågående vaccinationsarbetet. Det gjorde att jag fick åka hem en och en halv vecka tidigare än beräknat.

Det var nära ögat, men vi lyckades rädda barnet!

Såhär i efterhand minns jag särskilt ett litet barn på drygt ett år som var svårt uttorkat på grund av kraftiga diarréer. Han var slapp och gav ingen kontakt. Det var svårt att få in en nål för att ge intravenös vätska, men en av våra duktiga sjuksköterskor lyckades till slut få in en infart i en ven på halsen. Dagen därpå, efter ordentlig uppvätskning, satt pojken upp och lekte i sin mammas knä. I sådana situationer känns det verkligen som vi har gjort nytta. Det var nära ögat, men vi lyckades rädda barnet! I övrigt kommer jag att minnas alla hiv-positiva som vi tog emot på vårt koleracenter. Nästan en femtedel av befolkningen i Moçambique bär på hiv och många är förstås ovetande om sin diagnos. Det var en särskild utmaning eftersom långt gången hiv-infektion leder till försämrat immunförsvar och kan då ge upphov till diarré av många orsaker - inte bara av kolera.”


– Peik Brundin, läkare.

Läs mer om orkanen Idai och Läkare Utan Gränsers insatser