Anna Blideman

"Situationen är fortfarande svår på många sätt, men det är fantastiskt att se förändringen. Jag lämnar Irak med blandade känslor."
- Sjuksköterskan Anna Blideman, Irak. 

När jag stiger av planet slår Haiti emot mig som en vägg av värme. Äntligen är jag här!

Levnadsförhållanden för många människor här är svåra och det kan helt enkelt vara det enda alternativet att överge barnet och hoppas på att vi hittar ett bättre liv för det. 

"Idag hade vi en patient på vår klinik för kroniska sjukdomar, som behövde mer vård än vad vi kunde erbjuda. Så jag ringde ambulansen, de svarade inte."
- Sjuksköterskan Anna Blideman, Irak.

Vi åkte på en liten utflykt igår. Efter nästan tre veckor här har jag bara sett området runt vårt hus och sjukhuset, vilket gjort mig frustrerad.

Haiti måste vara kontrasternas land. Fantastiskt landskap med höga berg och palmer. Men också fattigdom, våldsamheter och ett kollapsat samhällssystem.

"Jag önskar att varje gång en kvinna och ett barn dör här, att det skulle få samma uppmärksamhet. För det skulle betyda att det hör till ovanligheten."
- Anna Blideman, sjuksköterska.

Jag tänker på mitt syskonbarn som ska komma i juni. Jag tänker på min brorsa och hans fru som såklart är nervösa men som i praktiken inte behöver oroa sig. Tyvärr är detta inte verkligheten för de flesta gravida kvinnor på Haiti.

"Vi hade förberett oss utan att riktigt veta vad vi skulle förbereda oss på. Hemma i huset var vi beredda på att fönstren kunde blåsa sönder och att vi inte skulle kunna ta oss ut på några dagar."

Sophia ska snart fylla 18 och har just mist sitt barn. Hon blödde i tre dagar innan hon förstod att hon var tvungen att ta sig till sjukhus. 

"Mitt uppdrag är slut. Aldrig trodde jag att nio månader kunde gå så fort. Men nu är det dags att lämna och lämna över. Jag har lärt mig mer än vad jag hade kunnat drömma om. À là prochaine!"