Anna Blideman

Maktlöshet inför det sexuella våldet. Men också glädje när överlevare söker hjälp. Så beskriver Anna Blideman sitt uppdrag med att stötta projekten i Centralafrikanska republiken.

"Situationen är fortfarande svår på många sätt, men det är fantastiskt att se förändringen. Jag lämnar Irak med blandade känslor." - Sjuksköterskan Anna Blideman, Irak. 

"Idag hade vi en patient på vår klinik för kroniska sjukdomar, som behövde mer vård än vad vi kunde erbjuda. Så jag ringde ambulansen, de svarade inte." - Sjuksköterskan Anna Blideman, Irak.

"Det var inte lätt att hitta en plats lämpad för kliniken. Den tidigare kliniken i staden förstördes i ett flyganfall och ligger under en hög med grus." -  Sjuksköterskan Anna Blideman, Irak. 

"Jag lämnade Sverige med en dags varsel. Jag fick hastigt ställa in min avskedsfest, åka hem och packa och flög ut redan morgon därpå." - Anna Blideman, Irak. 

"Mitt uppdrag är slut. Aldrig trodde jag att nio månader kunde gå så fort. Men nu är det dags att lämna och lämna över. Jag har lärt mig mer än vad jag hade kunnat drömma om. À là prochaine!"

Jag har själv alltid undrat vad människor som jobbar “organisatoriskt” egentligen gör och nu är jag där själv och kan knappt förklara vad det innebär. 

"Vi hade förberett oss utan att riktigt veta vad vi skulle förbereda oss på. Hemma i huset var vi beredda på att fönstren kunde blåsa sönder och att vi inte skulle kunna ta oss ut på några dagar."

"Jag önskar att varje gång en kvinna och ett barn dör här, att det skulle få samma uppmärksamhet. För det skulle betyda att det hör till ovanligheten." - Anna Blideman, sjuksköterska.

Levnadsförhållanden för många människor här är svåra och det kan helt enkelt vara det enda alternativet att överge barnet och hoppas på att vi hittar ett bättre liv för det. 

Sophia ska snart fylla 18 och har just mist sitt barn. Hon blödde i tre dagar innan hon förstod att hon var tvungen att ta sig till sjukhus.