Hoppa till huvudinnehåll

Att arbeta på landsbygden

Publicerad 18 april 2019
När orkanen Matthew träffade Haiti 2016 isolerades många byar och våra team jobbade hårt med att nå människor på landsbygden.
När orkanen Matthew träffade Haiti 2016 isolerades många byar och våra team jobbade hårt med att nå människor på landsbygden.
Foto: Jeanty Junior Augustin

På morgonen stod jag i köket och kokade havregrynsgröt som jag även här i Haiti har jag för vana att äta till frukost. Då kom min chef som jag även bor med och sa att han behövde prata med mig. 

Det visade sig att en kollega som arbetar sju timmar härifrån på vårt sjukhus ute på landsbygden hade blivit sjuk samtidigt som flera andra kollegor var på semester.

Nu undrade de om jag kunde tänka mig att åka dit ett par dagar och täcka upp tills de var tillbaka. Självklart sa jag ja - dels för att jag kände att jag bör vara och arbeta där jag behövs bäst och dels för att det skulle vara intressant att få se ett annat projekt och den haitiska landsbygden.

Resan dit tog sju timmar. Jag är evigt tacksam till min kollega som gav mig en åksjuketablett som gjorde att jag sov mest hela resan.

Det är väldigt annorlunda här jämfört med det traumasjukhus där jag har jobbat hittills. Läkare Utan Gränser kom hit efter orkanen 2016 och bedrev först all vård på det här sjukhuset. De senaste två åren så har de lämnat över all vård utom mödra- och förlossningsvården till staten. 

fortfarande väldigt stora behov

På vägen hem från mitt tillfälliga inhopp tänker jag på hur olika levnadsförhållandena i stan och på landet är här. I den by som vi arbetar i är det kanske en handfull hushåll som har rinnande vatten i sitt hem, alla andra måste hämta vatten på närmsta vattenplats och bära hem det.

Många hus här är tillfälliga boenden som byggdes efter orkanen som drabbade området för två år sedan men som människor fortfarande bor kvar i. Det finns få bilar och jag är ganska säker på att det bara finns en buss. Byn ligger vid kusten och över hälften av kommunens befolkning bor i bergen. Dit finns det inga vägar, knappt ens stigar. Med andra ord så är tillgången till sjukvård, rent vatten och toaletter väldigt begränsad för stora delar av befolkningen. Det är just därför som vi fortfarande arbetar kvar här. Trots att det var två år sedan orkanen och det akuta läget är förbi så finns fortfarande så väldigt stora behov. 

Det är med blandade känslor som jag lämnar sjukhuset och åker tillbaka till staden. Å ena sidan känns det som att jag precis har kommit hit och precis påbörjat arbetet och gärna skulle stanna längre, å andra sidan känns det skönt att åka tillbaka till bekvämligheterna i stan. Att få duscha under rinnande vatten istället för med en hink och att få sova i ett rum som inte är 30 grader varmt ser jag fram emot. I staden är det av någon anledning mycket svalare. Jag vet dessutom att jag kommer tillbaka hit snart, det är nämligen planerat att jag ska arbeta på sjukhuset här mina tre sista månader i Haiti. Så på återseende!

Läs hela Ilsa Karlssons blogg från Haiti.