Hoppa till huvudinnehåll

Ett välkommet avbrott

Publicerad 3 maj 2019
Slummen i Port-au-Prince, Haiti.
Foto: Pep Bonet/Noor
Slummen i Port-au-Prince, Haiti.

Idag har jag varit på besök på Läkare Utan Gränsers stora traumasjukhus här i Port au Prince. För ett par år sedan hade sjukhuset 120 vårdplatser men nu är bara 50 vårdplatser öppna.

Om ett par månader riskerar sjukhuset att stängas helt om man inte hittar någon som kan ta över driften. Det känns lite konstigt att gå runt i ett halvtomt sjukhus i ett land där bristen på sjukvård är så stor.

Besöket här är ett välkommet avbrott i vardagen. För hur märkligt det än må låta så finns det en vardag också här. Arbetsdagen börjar alldeles för tidigt, det är möten, schemaläggning, materialkontroll, och så mycket som möjligt försöker jag hinna med att träffa patienter på akuten. Vissa dagar sticker ut då jag träffat på patienter med sjukdomar jag aldrig tidigare sett som difteri och eklampsi eller så kommer det in flertalet allvarligt skottskadade inom loppet av ett par minuter, men de flesta dagar lunkar på i vardaglig takt. 

Metro, bolo, dodo

När arbetsdagen är slut åker vi hem, om jag har kraft kvar i kroppen och vi inte suttit alltför länge i bilköer så försöker jag hinna med att träna lite innan middagen. Kanske att man sitter uppe ett tag och pratar med kollegorna eller tittar på nån serie innan det är sovdags igen. 

Sen börjar nästa dag. “Metro, bolo, dodo” som de säger här. “Tuben, jobba, sova”. Fast här finns ingen tub. Det kändes lite märkligt först när vardagen började komma, jag tänkte ju att ett uppdrag med Läkare Utan Gränser skulle vara spännande och äventyrligt hela tiden. Men nu har jag vant mig och tycker till och med att det är ganska bekvämt. Jag försöker ta mig tiden att meditera varje dag, jag tror att det är bra för att finna närvaro i en måndag till fredag-livsstil. Som sjuksköterska i Sverige är jag ju van vid att jobba kvällar och helger och vara ledig mitt i veckan, då blir vardagen ganska annorlunda. Att det skulle vara först här som jag skulle komma att finna mig själv i en 9-17-vardag var jag inte beredd på. Det var en oväntad upplevelse som jag nu försöker komma till ro med. 

Läs hela Ilsa Karlssons blogg från Haiti.