Hoppa till huvudinnehåll

Eyes on the prize

Emily tegnell i backspegeln på en bil
Foto: Emily Tegnell
Emily i en bil på väg till ett behandlingscenter för ebola.

Tänk dig att någon ringer dig. Om ett uppdrag du inte kan säga nej till. Det börjar om en vecka och du tackar ja. Den informationen som finns att tillgå är:  

"1. Du kommer att vara en del av ebolainsatserna i Kongo-Kinshasa" 

"2. Uppdraget innebär att du kommer behöva vara extremt flexibel" 

"3. Ta med bra strumpor" 

Hur förbereder du dig? Och liksom, vad definierar “bra strumpor”…?  

En vecka senare på tågstationen i Göteborg fick jag reda på att "det har blivit en ändring av planerna..." Först då förstod jag att min syn på mig själv som en extremt flexibel person (jag är ju yogafröken för sjutton!) var ifrågasatt. Min väska var redan packad (med strumpor [små, stora, tjocka, långa]). Vänner och familj var kramade och informerade och jag var förberedd att rädda världen.  

Emily på trappan på ett tåg med stor packning och en kaffekopp i handen
Foto: Emily Tegnell
Emily på tågstationen i Göteborg.

Men situationen och möjligheterna ändras hela tiden och vi måste anpassa oss efter dem. Till exempel: Platsen där ebolapatienterna finns och deras behov av vård. Säkerheten där behovet finns. Tiden det tar att få ett visum. 

Tre veckor senare sitter jag ändå äntligen i värmen i Goma, Kongo-Kinshasa, vid den fantastiskt vackra sjön, Kivu.  

Kivusjön med berg och hus i bakgrunden samt en båt på vattnet
Foto: Emily Tegnell
Kivusjön

Jag får äntligen träffa ett fantastiskt kompetent ebolateam bestående av läkare, logistiker, tekniker, ekonomer, sjuksköterskor, vakter, chaufförer, kökspersonal och hygienister… De tre veckorna det tog att få ett visum fylldes med: samtal, föreläsningar, onlinekurser, simulerade stressiga situationer och min extrema känsla av stolthet och obotlig optimism. Allt, ett försök att förbereda mig på något ingen kan förutspå.   

Den här bloggen blir ett försök till att dela med mig av min upplevelse av ebolainsatsen. Det medicinska, historien, politiken, pengarna (!). Jag hoppas få berätta om jobbet som Läkare Utan Gränser gör här och hur man gör för att hålla ögonen på målet: bra sjukvård för de allra mest utsatta.

 

Läs Emilys nästa blogginlägg "Elefanten i rummet" här