Hoppa till huvudinnehåll

"Vi bevittnar många mirakel här"

Publicerad 5 september 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Läkaren Irena Novotna undersöker ett barn i flyktinglägret Yida i Sydsudan.

Läkaren Irena Novotna undersöker ett barn i flyktinglägret Yida i Sydsudan.

Irena Novotna arbetar som läkare i flyktinglägret Yida i Sydsudan, där vi tillhandahåller hälso- och sjukvård åt 54 000 människor. Här berättar hon om de utmaningar hon möter men också om ljusglimtarna i lägret, där många av hennes patienter är barn.

”Jag kom hit i slutet av juni och kommer att spendera totalt nio månader här. I Sydsudan pågår det just nu en konflikt med omfattande våld mot civila, humanitära hjälparbetare och deras anläggningar. I ett land med nästan tretton miljoner invånare har mer än två miljoner tvingats fly till andra länder som flyktingar, och ytterligare två miljoner är på flykt inom landet. Det finns många föräldralösa och övergivna barn här.

Sjukhuset som Läkare Utan Gränser driver i lägret är mycket välutrustad med lokala mått mätt. Men jämfört med hur det är på sjukhuset där jag jobbar hemma är det här väldigt grundläggande. Till exempel kan vi inte koppla upp sjuka till maskiner eller bildskärmar när vi måste övervaka dem... det finns helt enkelt inga.

Jag sov fullt påklädd.

Vi har många, många patienter... de flesta är tyvärr barn.

För några dagar sedan vaknade jag klockan elva på kvällen, strax efter att jag somnat. Ett akutfall! Jag sov fullt påklädd, som jag alltid gör när jag har nattskiftet på intensivvårdsavdelningen. Jag lyckades med att inte trassla in mig i myggnätet och kom iväg ganska snabbt. Vi hade fått in en flicka med kramper, hon svarade enbart på smärta men hon hade i alla fall puls och andades. Ett solklart fall av malaria. Dessutom misstänkte vi hjärnhinneinflammation. Jag kunde inte göra en lumbalpunktion (ett prov som tas från ryggmärgsvätskan) för att få mina misstankar bekräftade - vi har inte sådan utrustning. Jag gav henne medicin och hoppades att hon skulle bli bättre. Strax efter att vi vänt henne på sidan började hon plötsligt att kräkas. Det var bara ren tur att hon inte fick in något i sina lungor.

Jag hade gärna haft en ventilator, åtminstone en liten... Men ibland behöver jag ta hand om patienter med den utrustning som finns tillgänglig. Vi tar emot många olika fall och man vet aldrig vad man kan förvänta dig.

Dagarna efter var det min födelsedag och jag fick en väldigt fin present i år. Den lilla flickan - hon vaknade! När jag skulle hälsa på henne, var hon inte i sängen. Jag fruktade det värsta. Men hon var inte död, sjuksköterskorna hade bara tagit med henne till duschen. Och det blev bara bättre... hon gick dit själv och sjuksköterskorna behövde bara hjälpa till lite. Framgångar som den här är värt allt.

Även här har jag svårt att acceptera att barn dör. 

På något sätt liknar min nya arbetsplats mycket min gamla hemma i Tjeckien. Även här har jag svårt att acceptera att barn dör. Jag vet att det kommer att ske, vi vårdar mestadels barn och de är de svagaste. Familjens sorg är inte mindre än hemma, men vi konfronteras oftare med den. Men vi har många mirakel här som gör vårt arbete värt och vi gör vårt bästa utifrån de förutsättningar vi har.

Jag tänker ofta på de människor som stödjer Läkare Utan Gränser. Jag är tacksam för att de gör det möjligt för mig att vara här, och alla patienter och deras familjer är tacksamma för vården som de får.

Om du stödjer Läkare Utan Gränser ska du veta att du har gjort det bästa du kan, nu är det vår tur. Vi använder alla tillgängliga medel för att rädda så många liv och lindra så mycket lidande som möjligt.”

– Läkaren Irena Novotna, som just nu är ute på sitt första uppdrag för Läkare Utan Gränser i Sydsudan.

Relaterade nyheter

Flickan Lokoli, som blev attackerad av en krokodil i Sydsudan.
Sydsudan

Krokodilbett i Sydsudan

"Vi hörde på radion att en av våra bilar var på väg in med en patient som hade blivit attackerad av en krokodil. Jag föreställde mig någon med allvarliga skador. Täckt av blod."
- Heidi Strømsholt, sjuksköterska i Sydsudan.

kirurg Heidi Wikström i Sydsudan
Sydsudan

”Jag kände mig skyldig för att jag inte kunde hjälpa henne”

"Ayak hade många problem. Varje dag la jag om hennes förband, torkade henne ren och försökte att inte göra henne illa." 
- Heidi Wikström, kirurg i Agok.

Sydsudan

Vi avbryter insats efter våldsam attack

Efter att en grupp beväpnade män tog sin in på vårt kontor i Maban i Sydsudan har vi tvingats avbryta merparten av det medicinska arbetet i området.

Anhöriga till patienter väntar i ett rum på Läkare Utan Gränsers sjukhus i Agok
Sydsudan

"Jag undrar hur hennes liv ska bli nu"

"Men jag undrar hur hennes liv ska bli nu när hon inte kan bli gravid igen. Det är lätt att döma utifrån, men efter att ha sett hur bräckligt livet är här blir sådana här saker lätta att förstå."
-  Heidi Wikström är kirurg i Agok.