Hoppa till huvudinnehåll

Det man lämnar efter sig…

Publicerad 15 december 2017
Jose Carlos, personal på sjukhuset i Bafatá, Guinea-Bissau undersöker en patient.
Foto: Mårten Larsson
Jose Carlos, personal på sjukhuset i Bafatá, Guinea-Bissau undersöker en patient.

Diset ligger tungt och grått över Göteborg. Min tid i Bafatá har tagit slut och jag har lämnat en bubbla och gått in i en annan.

Jag anpassar mig förvånansvärt fort till vardagen och verkligheten här hemma. Även om jag alltid haft svårt att förlika mig med mörkret som drar in över den frostiga norden, så är det ett kärt återseende. Framförallt att återse alla nära och kära igen.

Men vad är det då jag har lämnat och vad är det jag saknar?

Förutom ljuset och ljumma kvällar är det de kollegor i teamet jag jobbade så tätt och intensivt med under ett halvår som jag kommer att sakna.

Dels de andra internationella fältarbetare som likt mig själv gett sig ut på ett okänt äventyr och förenats i detta lilla land på Västafrikas kust för att lösa problem och driva detta projekt tillsammans. Men kanske mest kommer jag sakna alla de inhemska kollegor som jag arbetat så nära och spenderat så mycket tid med i Bafatá. Alla svåra beslut vi tagit och all glädje vi sett och delat på sjukhuset när barn blivit friska. Det är dessa inhemska kollegor som står för merparten av det jobb som utförs i våra projekt och framförallt för kontinuiteten då de internationella arbetarna ofta byts ut flera gånger per år. Utan dessa skulle projekten aldrig kunnat genomföras. Det är vårt samarbete som varit min största behållning och den arbetsglädje och motivation som vi känt bär jag med mig hem.

 

Läkarteamet på sjukhuset i Bafatá, Guinea-Bissau.

Läkarteamet på sjukhuset i Bafatá, Guinea-Bissau. Foto: Mårten Larsson.

I ett land med extremt begränsad sjukvård, där Läkare Utan Gränser idag stöttar en betydande del av sjukvården i landet, så är kanske den kompetensutveckling av den inhemska sjukvårdspersonalen som sker i Läkare Utan Gränsers projekt det viktigaste bidraget mot en bättre hälsa. Läkare Utan Gränser är en humanitär organisation som gör insatser där behoven är som störst och detta kan förändras fort. Läkare Utan Gränsers närvaro är därför inte för evigt. Den dag organisationen lämnar kommer det stå en rad högst kompetenta sjuksköterskor och läkare redo att fortsätta arbetet under statens fulla ansvar. Då får man bara hoppas att politiker, såväl inhemska som internationella, också tar sitt ansvar för att säkerställa att utbildad vårdpersonal kan fortsätta sitt arbete.

Läs hela Mårten Larssons blogg från Guinea Bissau.