Hoppa till huvudinnehåll

Malariasäsongen är här

Publicerad 3 november 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Barnavdelningen på sjukhuset i Bafatá, Guinea- Bissau, där Mårten Larsson arbetar.

Barnavdelningen på sjukhuset i Bafatá, Guinea- Bissau, där Mårten Larsson arbetar.

Sitter på verandan till mitt rum och ser regnet hälla ner utanför. Friska och svalkande vindpustar fläktar förbi. Vi har gått in i regnperiod på riktigt nu och nästan varje dag kommer en skur på några timmar. 

Ibland avtar det snabbt och blir soligt, varmt och fuktigt av allt avdunstande vatten. Ibland fortsätter det småregna hela dagen. Överallt ligger vattenpölar eller snarare vattensamlingar och på grusvägarna med lite lutning forsar vattnet fram och skapar djupa fåror i marken. Det är inte bara som statusmarkör man kan behöva en fyrhjulsdriven bil här.

Som väntat föder vattensamlingarna myggor som för med sig malaria. Från och med nu kommer patientflödet öka fram till november när regnet slutar, myggen minskar i antal och med det malarian. Första året Läkare Utan Gränser var verksamma här 2015 blev de något överrumplade av den kraftiga anstormningen av malariapatienter som uttryckligen översvämmade sjukhuset. De flesta sängar delades av två eller fler patienter och personalen räckte inte till. Sedan dess har man planerat för att kunna öka resurserna under malariasäsongen och i år öppnar vi en avdelning till och beredskap för extra tält, samt anställer denna månad tre extra nationella läkare och sex sjuksköterskor för att bemanna upp.

På min sjätte termin på läkarprogrammet gjorde jag en utbytestermin i Rio de Janeiro och forskade på cerebral malaria på möss. När jag då såg de stackars mössen halta omkring med ryckiga rörelser och få krampanfall hade jag nog inte föreställt mig att jag skulle arbeta med barn som drabbats av denna fruktansvärda sjukdom. Varför vissa som drabbas av malaria även får infektion i hjärnan vet man fortfarande inte och någon specifik behandling mot malaria som drabbar hjärnan finns inte. Statistiken säger att 80 procent med cerebral malaria överlever med antimalariamedicin (Artesunate) och konventionell intensivvårdsbehandling, varav vissa får neurologiska skador.

Han hade haft feber i tre dagar och haft flera kramper

Issufai som var tio år kom till akuten med sträckkramper som lyckades hävas med Stesolid. Ett tunt lager torkad lera täckte hans kropp. Ett försök till behandling av kramperna av byns medicinman och ett bevis på att den traditionella medicinen har högt förtroende bland befolkningen och många gånger är den första instans man söker sig till. Han hade haft feber i tre dagar och haft flera kramper, men till slut tog familjen honom till vårdcentralen som sedan skickade vidare honom till sjukhuset med transport ordnad av Läkare Utan Gränser. Snabbtest för malaria var positivt och febern över 40 grader. En timme efter att krampen lagt sig, låg han fortfarande på britsen med öppna ögon och tom blick utan att ge någon kontakt. Han gnydde och reagerade med att dra undan fingret när man nöp honom i fingertoppen.

Han var fortsatt medvetslös trots att krampen hävts och effekten av krampmedicinen avtagit. Att det dröjt innan han kom till sjukhus och kunde börja behandling påverkade naturligtvis hans prognos avsevärt. I två dagar fick han antimalariamedicin och bredspektrumantibiotika mot eventuell samtida infektion samt vätska intravenöst. Hans feber fortsatte dock bara och hans andning blev hastigare och rosslig. Kanske hade han aspirerat saliv och fått lunginflammation? På tredje dagens morgonrond var han än sämre och reagerade endast med att sträcka i armar och ben när man nöp honom. Andningen började bli långsammare och oregelbunden. Några timmar senare dog han trots meningslösa återupplivningsförsök och sjukhussalen fylldes av mammans klagosång. Issufai var en av de 20 procent som inte överlever cerebral malaria.

Läs hela Mårten Larssons blogg från Guinea-Bissau.

Relaterade nyheter

Akutmottagningen på sjukhuset i Bafata, Guinea-Bissau.
Guinea-Bissau

Att acceptera det man inte kan förstå

Ungefär en timme senare är jag i akutrummet, där vi nyligen avslutat en lyckad återupplivning av en nyfödd som skriker och sprattlar. Då hör jag en kvinna gråta och skrika hysteriskt inne från avdelningen. 

Neonantalavdelningen på sjukhuset i Bafata, Guinea-Bissau.
Guinea-Bissau

Den magiska gränsen

Den lilla flickan föddes för tidigt. Exakt hur tidigt vet vi inte för mamman hade inte gått på några mödravårdskontroller under graviditeten och inga ultraljud var gjorda, vilket är mer regel än undantag för de nyfödda barnen vi har på vår avdelning.

Ett barn får hjälp på vårt sjukhus i Bafata, Guinea-Bissau.
Guinea-Bissau

"Jag tänkte berätta lite om Fatumata"

Jag tänkte berätta lite om Fatumata, en treårig flicka som var inlagd på sjukhuset. Hon kom in svårt undernärd och var mest skinn och ben. Det var däremot inte därför mor och mormor kom med henne till sjukhuset.

Ett mangoträd i Bafatá, Guinea-Bissau.
Guinea-Bissau

Farlig frukt

När Mamadu kom in på akuten var han djupt medvetslös, med kraftig svullnad och blåslagen över pannan och ögonen med tecken till skallfraktur.