Som jag tidigare nämnt i bloggen kan mässlingsutbrottet i Kongo-Kinshasa just nu ses som ett större hot än ebolautbrottet. Dubbelt så många liv har skördats av mässling jämfört med ebola det senaste året i Kongo-Kinshasa. Här får en redan fragil hälsostruktur ett hårt slag av en dödlig epidemi. Vård av andra sjukdomar, som tidigare var svår att få, kan nu bli en omöjlighet. Läkare utan gränsers ebolainsats stöttar därför flera redan befintliga hälsostrukturer med att ta hand om alla barn som kommer med mässling. Barn som kan klara av sin sjukdom hemma skickas hem med medicin, men de som har ett komplicerat sjukdomsförlopp skickas till sjukhus.
Sjukhuset som vi samarbetar med heter Virunga referal hospital och tillhör hälsoministeriet. Tre gånger i veckan tittar vi till de barn som lagts in med mässling. Som den svenskholländska läkare jag är hade jag innan mitt uppdrag här inte sett någon mässling alls. Mina kongolesiska läkarkollegor gapar av förvåning när jag förklarar att dom nog är bättre på att känna igen mässling än jag. Däremot kan läkare utan gränser bistå med mycket annat. Rätt läkemedel med bra kvalitet. Gratis sjukvård till familjer som annars inte hade haft råd med sjukvården här. Ett tydligt och vetenskapligt belagt protokoll. Samt expertis i hur man generellt stöttar små barn som är mycket sjuka.
Efter att ha följt slingriga smågator med djup lera genom Goma, som på grund av uppror har flera blockerade gator, kommer vi äntligen fram till det statliga sjukhuset. Där finns de barn med komplicerad mässling som vi stöttar. Jag tackar innerligt Joseph som kört bilen som idag flera gånger fick växla till fyrhjulsdriven och fick vända tvärt om där vägarna var blockerade med stora vulkaniska stenar.
Innan jag får kliva in på sjukhusgården följs även på detta sjukhus ritualen med temperaturmätning och handtvättning. Skyltar till alla avdelningar står stadigt i de vulkaniska stenarna på marken och omaka hus följer varandra runt den lilla innergården. På flera av dem står namn på välgörenhetsorganisationer som hjälpt till att bygga upp delar av sjukhuset. Jag försöker inte ens längre få ett grepp om vilka organisationer som gör vad i Goma. Bara på de 50 meter jag går för att komma till den pediatriska avdelningen förstår jag att på detta sjukhus stöttas operationsavdelningen av en organisation, HIV kliniken av en annan och avdelningen för undernäring av en tredje.
Jag blir hjärtligt välkomnad av den korpulenta, alltid leende mycket korta sjuksköterskan på barnavdelningen. Väggarna är som tapetserade med olika flagnande, solblekta riktlinjer. Allt från reklam för något slags näringstillskott till instruktioner för hur man blandar medicin mot uttorkning och vilken dos antibiotika som bör ges för olika vikt på barnen. Den unga kvinnliga läkaren som trippar förbi bär med sig den dyrbara asken med engångshandskar. Bakom henne en läkarstudent som skriver i ett block.
Anteckningar förs i minst tre olika böcker. Det är lite av en pappersdjungel och vi går runt i en labyrint av patientsängar innan jag förstår att två barn är inneliggande med mässling just nu. “Sätt dig här ”, säger sjuksköterskan och pekar på en stol vid ett litet träbord. Jag tittar runt och inser att detta är den enda stolen som inte är trasig på hela avdelningen. Ytterligare en anteckningsbok tas fram, denna större än hela bordet jag sitter vid. Mellan röda och blåa rader formar snirkliga bokstäver namn och diagnoser och ibland står noterat vilken välgörenhetsorganisation som betalar for just det här barnets vård.
Utanför ett av våra behandlingscenter
Mässling är en otroligt smittsam virussjukdom som nästan inte finns i Sverige längre. Tack vare att nästan alla barn blir vaccinerade slipper barn lida, såsom Faida och Jerome* som ligger på barnavdelningen idag. I varsin säng med sina mammor bredvid sig kämpar de för att bli friska från mässlingen och dess komplikationer. Jerome, 3 år, är nästan frisk. Han har fått en stor belgisk våffla och sitter upp i sängen med den mellan sina små händer. De flagnande utslagen syns fortfarande tydligt runt hans näsa och hans ögon tvättas fortfarande varje morgon rena från var från ögoninfektionen som ofta kommer med mässling. Hos många barn passerar mässling ganska skonsamt men vissa drabbas av komplikationer som sekundära bakteriella sjukdomar.
Faida, 4 år, var sänkt i medvetande och behövde syrgas på intensivvårdsavdelningen när hon kom för tre dagar sedan. Hon behövde mediciner mot feberkramperna och en magsond för att få i sig vätska på grund av de många såren i hennes mun som också är ett vanligt förekommande symptom vid mässling. Nu har hon blivit av med sonden och är på bättringsvägen på den vanliga barnavdelningen. När min kongolesiska läkarkollega väcker Faida för att undersöka henne blir det tydligt hur ont hon har av de svullna läpparna och utslagen på armarna som nu blivit kliande sår. Hostande och gråtande försöker hon finna sig till rätta i sängen.
Behandlingsinstrument och mediciner mot mässling
Alla barn i Kongo-Kinshasa erbjuds mässlingsvaccin gratis en gång när de är 9 månader. På grund av olika orsaker når vaccinet inte alla barn. Till exempel behöver mässlingsvaccinet förvaras kylt vilket är svårt med den undermåliga infrastrukturen. Analfabetism och att många inte tycker att de kan lita på regeringen gör att kampanjer inte alltid når fram. De många områdena som inte ännu är ordentligt kartlagda gör också att det blir svårt att planera och nå fram med vaccin överallt.
Hos oss i Goma har en kartritare precis kommit för att göra sitt tredje uppdrag för Läkare Utan Gränser. Han ska hjälpa till att klargöra var vägar går och byar finns. Så hoppas vi minska den pågående mässlingsepidemin, hjälpa barn som lider av mässling eller annars hade dött av mässlingens konsekvenser och förhoppningsvis göra det lättare för framtida insatser mot mässling i Kongo-Kinshasa.
*(Faida och Jerone heter egentligen något annat)
Läs Emilys förra blogginlägg "Muzungu-test, mässling och missförstånd" här
