Hoppa till huvudinnehåll

"Du kommer att se människor dö"

Publicerad 2 januari 2018
Gravida Fatima Zara är en av de som vi behandlat för hepatit E på sjukhuset i Am Timan, Tchad.
Foto: Abdoulaye Barry
Gravida Fatima Zara är en av de som vi behandlat för hepatit E på sjukhuset i Am Timan, Tchad.

När Catalina Arenas Cano åkte iväg på sitt första uppdrag för Läkare Utan Gränser kunde hon aldrig föreställa sig att döden kan vara så djupt smärtsam. Trots att antal räddade liv var fler än de förlorade.

"I Tchad föder bara cirka 20 procent av kvinnorna barn med medicinskt stöd, och landet beräknas ha bland den högsta dödligheten i världen för barn under fem år.

Jag arbetade som humanitär rådgivare i Tchad med frågor relaterade till kronisk och återkommande undernäring, mödra- och barnhälsovård, hiv/tbc och epidemier. Innan jag åkte dit var jag ganska ängslig och nervös eftersom det skulle bli mitt första uppdrag med Läkare Utan Gränser.

Jag kommer ihåg att jag var med min mamma när vi läste välkomstpaketet. Jag tänkte på hur glad jag var över att få arbeta med ett sådant utmanande uppdrag. Det kändes det som om jag skulle vara med i en film som många inte skulle våga vara med i. Detta berodde inte bara på att Boko Haram har gjort attacker i huvudstaden, utan också på grund av de mycket strikta säkerhetsreglerna och hettan under sommarmånaderna.

 

Catalina tillsammans med radiooperatören Mercy i Am Timan, Tchad.

Catalina tillsammans med radiooperatören Mercy i Am Timan, Tchad. Foto: Privat.

När jag gjorde min utbildning inför uppdraget fick jag höra något som jag aldrig kommer att glömma: ’Du kommer att rädda liv, men du kommer också att se människor dö’. Uttalandet gjorde stort intryck på mig, men på något sätt kändes det som om det inte gällde mig, som icke-medicinsk personal.

Men jag hade fel, skulle det visa sig.

Jag åkte med ett team som skulle besöka ett av våra projekt i östra Tchad – en vårdcentral som hälso- och sjukvårdsmyndigheterna driver med stöd från Läkare Utan Gränser. När vi kom fram frågade barnmorskan mig om jag ville vara med vid en förlossning. Det var första gången för mig och jag var väldigt glad över att få uppleva denna unika händelse.

Tiden gick fort och på grund av avståndet mellan vårdcentralen, som låg på landsbygden, och Am Timan var vi tvungna att komma iväg på eftermiddagen. Vi tog med oss en gravid kvinna med hepatit E som skulle till Am Timans sjukhus, som stödjs av Läkare Utan Gränser.

På vägen tillbaka stoppade en motorcykel oss. Det var en pappa och hans 10-åriga son som enligt sjuksköterskan tycktes vara i ett mycket dåligt tillstånd.

Så snart barnet kom in i ambulansen tog sjuksköterskan hand om honom. Det enda jag kunde göra var att, med tårar i ögonen, säga ’rädda honom, snälla rädda honom’. Min känsla av vanmakt var överväldigande. Malariatestet visade positivt, men det var för sent för att rädda pojkens liv. Hans far var förkrossad, liksom vårt team.

En timme senare kom vi till sjukhuset där den gravida kvinnan behandlades för hepatit E.

Vi gör vårt bästa för att rädda liv

När det kommer till räddade liv var dagens siffra positiv, trots att det var djupt smärtsamt: en död, en nyfödd och en gravid kvinna som fick behandling för hepatit E. Och eftersom dödligheten för gravida kvinnor med hepatit E kan vara uppemot 25 procent så är också hennes ofödda barn utom fara. Den här gången hjälpte vi till att rädda fler liv än vi förlorade.

Vi gör vårt bästa för att rädda liv, men tyvärr kommer våra ansträngningar aldrig att vara tillräckliga.

Jag är djupt tacksam för alla givare som tror att världen kan bli lite bättre för de mest utsatta eftersom Läkare Utan Gränser är redo att hjälpa. Jag är också tacksam mot Läkare Utan Gränser för att jag fick möjlighet att bidra med mina kunskaper och färdigheter till rädda liv, lindra lidande och bidra till att upprätta människors värdighet.

- Catalina Arenas Cano, som arbetade som humanitär rådgivare under 15 månader i Tchad. Snart ska hon vidare på sitt andra uppdrag, ombord på sök- och räddningsbåten Aquarius i Medelhavet.

Läs mer om vårt arbete i Tchad.