Hoppa till huvudinnehåll

Krokodilbett i Sydsudan

Publicerad 7 augusti 2018
Flickan Lokoli, som blev attackerad av en krokodil i Sydsudan.
Foto: Heidi Strømsholt/Läkare Utan Gränser
Flickan Lokoli, som blev attackerad av en krokodil i Sydsudan.

Heidi Strømsholt arbetade som sjuksköterska på en vårdcentral i Sydsudan. En dag tog hon emot en mycket speciell patient med en ovanlig historia. En historia som bland annat innehåller en krokodil och två modiga systrar.

"Vi hörde på radion att en av våra bilar var på väg in med en patient som hade blivit attackerad av en krokodil. Det fanns inga detaljer om patientens tillstånd, eller om det saknades händer, armar, ben eller något annat. Jag föreställde mig någon med allvarliga skador. Täckt av blod.

När bilen kom fram såg jag en ung flicka på runt elva år som låg på bilgolvet. Hon var täckt av en tunn sjal och bakom henne satt hennes mamma och höll i sin dotters huvud. Flickan var lugn och tyst och visade inga tecken på smärta.

Fickan, som hette Lokoli, kunde inte gå så vi bar henne in till akutrummet. Där lyfte vi försiktigt lyfte på sjalen. Alla lemmar var intakta. Men på den nedre delen av ryggen saknades en stor bit av huden och på höger ben hade krokodilen också slitit loss stora delar av huden. Jag var förvånad över hur lugn hon var. Vi undersökte såren mycket noggrant. Sedan gav vi henne en dos smärtstillande mediciner och började rengöra såren.

När vi tvättade och la om såren sade hon inte ett ljud. Några få gånger visade hon tecken på smärta och obehag, men annars var hon lugn. Jag tänkte att hon var den starkaste flickan jag någonsin träffat. När vi var klara frågade hon bara om något att dricka. Jag gav henne ett glas med vatten. Hon drack lite och gav sedan glaset till sin lillasyster.

Då kom bakslaget

Det tog några dagar innan jag såg henne le för första gången. Vi fortsatte att lägga om såren varannan dag och jag försökte se till så att hon också åt ordentligt. Några av de mindre såren såg snart bättre ut, och i nästan tre veckor fortlöpte behandlingen utan komplikationer. Då kom bakslaget.

En eftermiddag när jag gick förbi avdelningen såg jag att något var fel. Hon kräktes och svetten rann nedför hennes panna. Termometern visade på nästan 40 graders feber. Jag tittade snabbt på hennes bandage som jag hade hjälpt till att lägga om dagen innan. Och min värsta rädsla bekräftades. Ett sår hade blivit infekterat.

Att döma av hennes tillstånd var det tydligt att hon hade drabbats av blodförgiftning och vi såg snabbt till att behandla henne med antibiotika. I det ögonblicket fanns det inget mer jag kunde göra, men jag kände fortfarande att jag inte hade gjort tillräckligt.

Till min stora lättnad hade behandlingen effekt. Nästa morgon satt hon upp och såg ut att må mycket bättre. Och några dagar senare var hon på benen igen, leende och med en god aptit.

Jag kunde knappt tro att det hon berättade var sant

Efter en tid undrade jag hur Lokoli lyckades komma ur krokodilens grepp. Jag kunde knappt tro att det hon berättade var sant. När krokodilen hade attackerat henne i floden hoppade hennes lillasyster på krokodilen bakifrån. Då släppte den taget om Lokoli och försvann. Jag var djupt imponerad av de här systrarna och deras mod. Om inte ens en krokodil kan skrämma dem är jag säker på att de kan klara av vad som helst.

Lokoli och Heidi Strømsholt, tillsammans med Lokolis familj.

Lokoli (andra från vänster) och Heidi Strømsholt, tillsammans med Lokolis familj. Foto: Heidi Strømsholt/Läkare Utan Gränser.

Tyvärr lämnade Lokoli vår klinik innan behandlingen var färdig och hennes sår hade läkt helt. Jag var väldigt ledsen och rädd att hon skulle återvända med en stor infektion.

Sex veckor senare berättade två mammor till några av våra patienter att Lokoli mådde bra. Såren läkte fint och hon hade berättat om den blonda sjuksköterskan som såg efter henne varje dag. Jag fick tårar i ögonen. Bättre nyheter gick inte att få.”

- Heidi Strømsholt, sjuksköterska i Sydsudan.

Läs mer om vårt arbete i Sydsudan.