Hoppa till huvudinnehåll

”Vi stod inför döden”

Publicerad 2 februari 2017

Bildspel

Bildspel i fullskärm
Raghad, en 10 månader gammal liten flicka, på intensivvårdsavdelningen för undernäring på vårt sjukhus i Taiz.

Raghad, en 10 månader gammal liten flicka, på intensivvårdsavdelningen för undernäring på vårt sjukhus i Taiz. Hon är här för fjärde gången.

När kriget eskalerade i Jemen var Sana utomlands. Hon hade just avslutat sin läkarutbildning men kände sig tvungen att återvända till Taiz, där några av konfliktens hårdaste strider utspelar sig. Nu arbetar hon på undernäringsavdelningen på vårt mödra- och barnsjukhus i Taiz.

"Jag kom tillbaka till Taiz den 25 maj 2015. En dag träffade en kula väggen precis utanför våra fönster där min syster och jag satt. Det var ren tur att inte vi träffades.

I juli flyttade vi. Då var vägen full av soldater och det var hårda strider i grannskapet. Det åkte militärfordon på gatorna och det mullrade från tungt artilleri och kulsprutor. Vi stod inför döden.

Bredvid vårt hus fanns ett köpcentrum som användes av krypskyttar. En dag såg jag när de sköt en pojke. Han gick på gatan utanför vårt hus. Han var inte en soldat - han var bara en 18-årig pojke, obeväpnad.

En dag såg jag när de sköt en pojke.

Vi flyttade till mina farföräldrar som bor i en by en bit bort. Där stannade vi i nio månader.

Det var en otroligt frustrerande tid. Ryktet spreds att jag var läkare och folk kom till mig för att få hjälp hela tiden. Men det var mycket lite jag kunde göra för dem. Jag kunde köpa antibiotika, men jag kunde inte få tag i saker som insulin eller astmamediciner.

Jag såg många människor med hudsjukdomar och utslag eftersom de bodde under mycket fattiga förhållanden i gamla nedgångna byggnader. De hade inte råd att köpa läkemedel och sjukhuset i Sanaa var sex eller sju timmars bilfärd bort.

Jag bryr mig inte om att det är farligare här - jag vill bara arbeta.

Sedan fick jag jobb hos Läkare Utan Gränser, så vi flyttade in till staden igen. Det skulle ha varit säkrare att bo kvar på landsbygden, men jag måste arbeta. Jag bryr mig inte om att det är farligare här - jag vill bara arbeta.

Jag tycker om att jobba här på intensivvårdsavdelningen för undernäring. De flesta av våra patienter är små barn, eftersom de är i riskzonen för att bli allvarligt undernärda. En dag fick vi in tvillingar - en pojke och en flicka - vars familj berättade att de inte hade något att äta hemma. Vi skrev in båda tvillingarna på sjukhuset och de återhämtade sig ganska bra. Snart kunde de behandlas i öppenvården, då kommer man till sjukhuset en gång i veckan för kontroll och för att hämta ut extra näringsrik mat. Men snart blev flickan sämre. Föräldrarna tog henne till oss. Men hon var så svag och vi kunde inte rädda henne. Pojken lever, men han måste fortfarande få behandling hos oss.

I framtiden skulle jag vilja bli barnläkare. Jag vill hjälpa människor i början av deras liv. Jag hade alla papper klara och jag var redo att återvända till Kairo för att specialisera mig. Men det gick inte som planerat. Jag hoppas att jag kommer att kunna få ett stipendium och utbilda mig till barnläkare i framtiden.”

- Sana, läkare som arbetar på vårt sjukhus i Taiz.

I Taiz, sydvästra Jemen, pågår några av de mest intensiva striderna sedan konflikten eskalerade i mars 2015. En ny rapport, som vi presenterade i veckan, visar hur civilbefolkningen dagligen påverkas av det dödliga kriget och våra team i Taiz vittnar om människor som lever i konstant rädsla.

Sjukvården i Taiz har direkt påverkats av våldet där sjukhus vid ett flertal tillfällen utsatts för granatbeskjutning och skottlossning. En av våra mobila kliniker har träffats i ett flyganfall, och ambulanser har beskjutits och beslagtagits. Sjukvårdspersonalen har blivit beskjutna på vägen till jobbet, trakasserade, fängslade, hotade och tvingade att arbeta under vapenhot. Många av dem som arbetar inom sjukvården i Taiz tar stora personliga risker enbart genom att gå till jobbet, och många av dem fruktar för sina liv. Behovet av medicinsk hjälp, särskilt grundläggande hälsovård, är akut.

Aktuellt om Jemen

Flickan Sumaya är undernärd. Hon togs omhand på sjukhuset i Khameer, Jemen.
Nyheter från fältet

Jag önskar att jag kunde skriva en lycklig avslutning

Men det är inte bara patienter som kommer att uppta mina tanker efter min avresa. Det är också mina kollegor och alla andra människor här i Khamer som jag aldrig kommer att glömma. Människor precis som dig och mig i Sverige och i Finland. 

Jeep tar sig fram i Jemen för att vårda kolerapatienter
Nyheter från fältet

Akut hjälp behövs mot dödlig koleraepidemi

Spridningen av kolera verkar ha mättats av under de senaste tio dagarna. Ändå dör många i onödan framför allt i avlägsna områden. Nu behövs mer hjälp och förebyggande åtgärder för att människor inte ska dö av en sjukdom som går att bota.

Läkare Utan Gränsers koleraklinik i Abs, Jemen.
Nyheter från fältet

Koleran fortsätter skörda liv i Jemen

Kolerautbrottet i Jemen fortsätter skörda liv och vår personal på plats i Jemen är överväldigade av inkommande patienter. Vår fältarbetare Hanna Broberg rapporterar om en pressad situation på plats.

Jag och mina kollegor på sjukhuset i Khameer, Jemen.
Nyheter från fältet

Lite uppmuntran och en överraskning

Det verkade som att människor kanske undvek sjukhuset i rädsla för kolera. Men för några dagar sedan förändrades allt när vi tog emot nya patienter med skottskador, de flesta barn. 

I fokus

Athmahlägret i norra Syrien. En pojke får sin brännskada omlagd.

Syrien

Varför arbetar vi i Syrien?

  • Väpnad konflikt 
  • Flyktingar
Människor på flykt undan våld i Kongo-Kinshasa. Läkare Utan Gränser gör ofta insatser i flyktingkriser.

Flyktingar

Vi arbetar världen över för att bistå flyktingar och internflyktingar med allt från psykologisk vård till livsviktig näringsersättning.

Personal från Läkare Utan Gränser delar ut flytvästar till nödställda.

Medelhavet

Tiotusentals människor flyr från våld och oroligheter i sina hemländer och beger sig iväg på en farlig resa över Medelhavet till Europa.