Blogg från Mårten Larsson

"Det är människor som Bukar, som kommer från lokalsamhället och arbetar i projekten från början till slut, som är ryggraden inom Läkare Utan Gränser." - Mårten Larsson, Nigeria.

En morgon blir jag kallad till vårt isoleringstält för att bedöma en patient. Där har vi våra barn med mässling, en sjukdom som vi börjat se mer av under slutet av månaden. 

"Jag befinner mig i Maiduguri i nordöstra Nigeria. Det är verkligen högt tryck på sjukhuset vid den här tiden och patienter väller in och många är i mycket dåligt skick." - Läkaren Mårten Larsson, Nigeria.

Diset ligger tungt och grått över Göteborg. Min tid i Bafatá har tagit slut och jag har lämnat en bubbla och gått in i en annan. Men vad är det då jag har lämnat och vad är det jag saknar?

Ungefär en timme senare är jag i akutrummet, där vi nyligen avslutat en lyckad återupplivning av en nyfödd som skriker och sprattlar. Då hör jag en kvinna gråta och skrika hysteriskt inne från avdelningen. 

Som väntat föder vattensamlingarna myggor som för med sig malaria. Från och med nu kommer patientflödet öka fram till november när regnet slutar, myggen minskar i antal och med det malarian. 

Den lilla flickan föddes för tidigt. Exakt hur tidigt vet vi inte för mamman hade inte gått på några mödravårdskontroller under graviditeten och inga ultraljud var gjorda, vilket är mer regel än undantag för de nyfödda barnen vi har på vår avdelning.

Jag tänkte berätta lite om Fatumata, en treårig flicka som var inlagd på sjukhuset. Hon kom in svårt undernärd och var mest skinn och ben. Det var däremot inte därför mor och mormor kom med henne till sjukhuset.

När Mamadu kom in på akuten var han djupt medvetslös, med kraftig svullnad och blåslagen över pannan och ögonen med tecken till skallfraktur. 

Upprymdhet och ovisshet är nog de känslor som snurrar runt när jag kommit igenom visumkontroll och tull och möts av en chaufför med MSF-väst och mitt namn på en skylt.