Eng

Blogg från Mimansa Madheden

Mimansa Madheden

Mimansa Madheden

Barnmorska

Mimansa är barnmorska. Hon har gjort flera uppdrag för Läkare Utan Gränser bland annat i Pakistan, Zambia Syrien, Irak och Afghanistan. 

Blogginlägg

Barnmorskan Mimansa Madheden tillsammans med Aqila, som är ansvarig för fortbildning och klinisk träning på sjukhuset i Dasht-e-Barchi, Afghanistan.

Den starka känslan av tacksamhet

Bebisen i hennes mage hade oregelbundna, låga hjärtljud redan när hon kom till vår klinik. Vi rekommenderade att genast förlösa henne med kejsarsnitt för att försöka rädda barnet, vilket den blivande mamman vägrade.
Barnmorskan Mimansa Madheden på sjukhuset där hon jobbar i Afghanistan.

Som en bro med många vägar

"Jag får ofta frågan om hur en vanlig dag ser ut för mig här? Det är en fråga som är väldigt svår att svara på – för alla ”vanliga” dagar här är så ovanliga." - Barnmorskan Mimansa Madheden, Afghanistan.
Välkomstlunch med gamla kollegor i Afghanistan och barnmorskan Mimansa Madheden.

Kära återseenden!

"Jag kliver ur bilen, med packning och allt. Sen kommer den ena efter den andra, jag vet inte vem som är gladast – de eller jag!" - Mimansa Madheden är äntligen framme. 
Mimansa Madheden äntligen på plats i Afghanistan.

Nu åker jag igen!

"Den här gången är det längtan och viljan att åka tillbaka till de jag lämnade för två år sedan, denna längtan som jag känt sedan jag reste härifrån." - Mimansa Madheden, barnmorska i Afghanistan.
Barnmorskan Mimansa om sjukhusattacken i Kunduz, Afghanistan.

Barnmorskan Mimansa om sjukhusbombningen i Kunduz

”Först trodde jag det var är ett missförstånd. Det kan inte vara sant, man bombar inte sjukhus.”
Två välinlindade nyfödda på mödravårdskliniken i Kabul.

Nu är mitt uppdrag slut. Tack!

Jag hinner inte alls med och kan inte fatta att jag säger adjö till människor jag troligen inte kommer att möta igen, människor som jag kommit så nära och hunnit med så mycket tillsammans med, på så kort tid.
eid-present-kabul-modravard

Tårar och skratt

Om det var bråda dagar för en tid sedan, så var det ingenting mot vad det är nu.  Det är så mycket som behöver göras – jag hinner inte åka härifrån!!!!
utanför mödravårdskliniken med de äldra kvinnorna som väntar på släktingar som ska föda

Stunder

Tiden rusar på, dagar läggs till varandra – det går i ett rasande tempo!  Med massor av bollar i luften tar jag mig igenom ”småsaker” till obegripligt komplexa lägen.

Att säga sin mening

Denna morgon står en ambulans utanför förlossningsavdelningens entré, så istället för att gå till kontoret för att lämna av min väska, som jag brukar göra, går jag direkt till avdelningen. 
En av de första bebisarna som föddes på den nya förlossningsavdelningen på sjukhuset i stadsdelen Dasht-e-Barchi i Kabul.

Vi behöver vara fler!

Arbetslösheten är katastrofalt hög i Kabul, även bland välutbildade.
Den nyöppnade mödravårdkliniken i den fattiga stadsdelen Dasht-e-Barchi i Kabul.

En gnista kan tända en skogsbrand

Hur vi, var och en, spenderar vår lediga tid är väldigt olika.  Någon sover mest, någon jobbar administrativt, någon försöker kommunicera med nära och kära, om det finns internet, (vilket varierar), andra vill umgås.
Jag och chefssjuksköterskan Natacha.

Hektiskt!

05.50 ringer min klocka, jag har redan vaknat några gånger av ljuden från vakterna utanför mitt fönster. Morgonen är sval och jag njuter av vilan från värmen som kommer under dagen.